Födelsedag!!!

Jag har haft en underbar födelsedag och den startade redan igår eftermiddag då de ringde från Lund och berättade att de inte hade hittat några bakterier i Hugos blodprov. Vi väntar dock på ett provsvar på torsdag om de hittade antikroppar även denna gång. Men nu är humöret mer på topp och man har åter fått lite energi.

Måndagen startade dock inte så bra... Jag var super låg då man gick o väntade på svar från Lund och jag var helt inställd på att vi skulle läggas in. Det blev ju inte bättre av att man höll på att elda upp köket då jag satte på fel platta o eldade upp en skärbräda av plast! Vilka lågor, tur man kan lite om brand så jag slängde på den största kastrull vi har. Var lite smått stirrig efter detta så mamma ryckte ut och kom o räddade upp dagen :) Sen blev dagen bara bättre o bättre.

Imorse vaknade jag av skönsång av man o son som kom med fika o presenter. Jag fick ett pandora armband och SKÄRBRÄDOR :) Därefter satte jag o Hugge fart för att hinna överraska mamma med frukost. Det går ju inte supersnabbt att fixa till oss, först kokning av inhalatorn, träna och sen duscha, men vi hann.

Efter frukosten åkte vi till Väla för att köpa en tunika i present från mamma och så handlade jag en present till mig själv! Thaimat med hem till lunch och så var vi hemma hos mammsen hela eftermiddagen.

Nu sitter jag o väntar på att mannen skall komma hem med vitlöksplankor och sen blir det bara slapp i soffan.

En födelsedag som vändes från skit till helt underbaaaar!

Bitter!

När skall olycka o tråkigheter sluta för vår familj. Är så trött på att ständigt få nya tråkiga besked. Hur mycket skall man orka med, har vi inte snart fått vår beskärda del? Skulle jag räkna upp allt vi har varit med om dessa 2 år skulle jag inte få plats med det på denna sidan.

Vi går nu och väntar på vad det blir för behandling av Hugo, skall han behövas läggas in eller klarar den nya antibiotikan det. Skall han behövas sövas för att man behöver gå ner i lungorna för att få upp mer slem? Han är så otroligt tapper denna lille kille. Det positiva i det hela är att Hugo är det bästa som har hänt oss!

Vi fick ta det tunga beslutet efter att ha varit nere i Lund i onsdags, att våra älskade, underbara vovvar måste få ett nytt hem. Hur fan skall vi klara av det? Det har trillat många tårar dessa dagar och jag tror Conrad och Ceacar känner på sig att det är något fel på gång. Kan någon ge så mycket kärlek till dessa två leonberger som vi ger dem? Vem skall klia dem i öronen på morgonen och mysa på golvet bland grus med dem?

Usch så många frågetecken och så lite man vet.



Underbara vänner!

Vad man är lycklig över så fina vänner vi har. Vänner som gråter med en, tröstar när det är tufft, vännens mamma erbjuder sig att baka tårta till ens kalas när man själv inte orkar och vänner som erbjuder sig att lämna bort sin egen hund för att ta hand om våra. Tack för att ni finns fina familjen Andersson/Mårtensson!


Oro...

Idag när Martin kom hem så var det inga roliga nyheter han hade med sig. En av Hugos doktorer hade ringt och berättat att det var ngt blodprov som hade visat att Hugo hade antikroppar för pseudomonas. Vad betyder nu detta? Ja, det snurrar en massa tankar men vi skall ner och ta nya prover för odling och näsprov. Hugo kommer få antibiotika tills svaren kommer och visar proverna det de tror så kommer vi bli inlagda i 10 dagar för intravenös antibiotika. Denna bakterie är inte farlig för oss "friska" men har man Cf så är det den värsta bakterien de kan få. Det är den som förstör lungorna. Får man det tillräkligt många gånger så blir lungorna kolloniserd av bakterien.

Fast man vet vad sjukdomen innebär så hoppas man ju att detta inte skall drabba vår lille prins. Han är verkligen en kämpe! Vi älskar dig mest av allt!

Men som sagt, vi tar en dag i taget och hoppas givetvis på att proverna visar något annat denna gång!

Lite bilder på prinsen o annat med nya kameran!

En dag kom min älskade man hem med en ny kamera till mig. Jag skulle spara ihop till den men det behövde jag inte :) Så nu skall det fotas men jag har många inställningar att lära mig :)










Vilken lycka!

Idag blir Hugo 17 månader och varför inte fira det med att ta sina första steg :)
Jag och Hugo var hemma hos moster Sara, kusinerna Wilma och Albin och fikade. När vi satt på golvet med Hugo o Wilma så utbrister Sara: Såg du! Jajemensan, Hugo tog sitt första steg! Detta provade han tre gånger till hemma hos dem. När vi sedan kom hem ville ju Martin se detta med egna ögon och då hör jag från ovanvåningen: Han är ju jätteduktig, nu tar han fler steg. Fram med kameran och förevigade detta stora steg med både bild och film. Nu blir det att ta fram joggingskorna för att kunna hinna med :)

Det som värmde mest i hjärtat är glädjen i hans ansikte och ögon.


Mycket som har hänt!

Sommaren är över och höstens mörker kommer allt närmre. Hur kunde sommaren försvinna förbi så snabbt? Vi som skulle hinna med så mkt och nu står man här med sina sommardrömmar och det tar flera månader igen innan man kan leva ut dem! Varför måste vi ha kyla, regn och blåst? Kanske man skall satsa på att bli utlandssvensk i ett varmt land. Fast då skulle man säkert längta hem till Sverige igen. Blir man någonsin helt nöjd? Jag tror inte det och är man helt nöjd, då har man ju inget att längta till :)

Sommaren har varit underbar på många olika sätt. Vi har haft en härlig(lite regnig) semestervecka på Gotland med min bror o hans underbara familj. Många varma dagar på stranden i juli, en del båtutflykter, grillkvällar med nära och kära. En del tråkiga saker har även hänt under sommaren men det glömmer vi nu och går vidare.

Hugo blir bara roligare och roligare :) Han är en riktig liten charmör. Snackar en massa som ingen förstår, tar sig fram på sitt lilla viss, social och alltid(nästan) glad.

Vi har varit nere på årskontroll i Lund för att röntga hans lungor, ta massor av blodprover och fått träffa vår nya sjukgymnast. Det som vi har fått reda på är bra men vi väntar på en del blodprover men är inte oroliga(kanske lite). Kan inte fatta att det gått 1 år sedan vi fick den hemska diagnosen Cystisk Fibros. Vill inte tänka tillbaka till Juli 2009 utan vi tänker framåt istället. Vi ser ljust på framtiden och tänker som min pappa(Hugos morfar) ofta sa "Allt löser sig"!

Jag arbetar nu under hösten i min nya "etta" och Martin är pappaledig och hittar på en massa bus med Hugo o vovvarna. Det är härligt att få träffa lite folk och få miljöombyte. Men jag älskar att vara hemma med Hugoprinsen och tänker njuta av de få månaderna som är kvar av min mammaledighet.

Nog med svammel, ha det gott i höstmörkret!



Gott med yoghurt :)

RSS 2.0