Bitter!
Vi går nu och väntar på vad det blir för behandling av Hugo, skall han behövas läggas in eller klarar den nya antibiotikan det. Skall han behövas sövas för att man behöver gå ner i lungorna för att få upp mer slem? Han är så otroligt tapper denna lille kille. Det positiva i det hela är att Hugo är det bästa som har hänt oss!
Vi fick ta det tunga beslutet efter att ha varit nere i Lund i onsdags, att våra älskade, underbara vovvar måste få ett nytt hem. Hur fan skall vi klara av det? Det har trillat många tårar dessa dagar och jag tror Conrad och Ceacar känner på sig att det är något fel på gång. Kan någon ge så mycket kärlek till dessa två leonberger som vi ger dem? Vem skall klia dem i öronen på morgonen och mysa på golvet bland grus med dem?
Usch så många frågetecken och så lite man vet.
Jag tänker så mycket på er! Jag finns här för dig om du behöver prata någon dag. Hoppas att du vet det! Massor av kramar!
Usch, vilka tråkiga besked och beslut som ni tampas med för tillfället! Lider verkligen med er!! Att behöva lämna bort hundarna måste kännas SÅ hemskt, men måste man så måste man! Jag håller alla tummarna för att det löser sig på allra bästa sätt så att både ni och hundarna får det bra!! Tänker på er! Stor Kram från Therese A (på Emilia)
Min tappra guuuuuuums! ad ledsen jag blir för er skull. Nu måste det snart vara slut på allt "elände" för er del. Jag vet att du och Martin är riktiga kämpar båda två!!!!!!!!!!!!!!!Puss o kram Stina
Ni har verkligen fått er beskörda del och nu får det faktiskt vara nog! Jag håller helt med dig, men tyvärr så styr man inte så mkt över det själv. Det jag vet att man styr över, det är det magiska över att få barn, orken att bara "överleva" en dålig dag eller för er: Orken att leva med beskedet om Hugges sjukdom, kämpa varje dag med träning, mat, ständiga frågor om vänners hälsa och ohälsa.
Det jag vill komma fram till är att jag VET att ni orkar, ni är såna kämpar! Ni orkar för att Hugo är det största mirakel som hänt er och han kommer alltid att fortsätta vara det vad som än händer. Ni kommer att orka för ni har familj och vänner runt om er som bryr sig otroligt mycket om er. Jag vet att det är lätt att sitta här och skriva att ni ska fortsätta kämpa, det är alltid lättare att stå sidan om än att vara en del av det. Men när det är extra jobbigt så får man lov att gräva ner sig ett tag för att söka ny energi, tillåt er att göra det då och då...
Jag, Janne, Linnea och Astrid kommer alltid att finnas vid er sida oavsett vilka beslut ni kommer att ta i framtiden. Ni är verkligen goaste vänner!
Puss och kram!
Usch vad jobbigt! Skickar en kram
