Vår studsmatta!
Vi kom hem innan halv tre och jag hade glömt bort att han skulle komma och släppte ut hundarna i trädgården... men kom på det 2 minuter innan det ringde på dörren, pust!!!
Mannen bär inte på en liten söt blå studsmatta utan en gigantisk gul studsmatta som knappt fick plats i vår hall. Jag tappade nästan hakan. Jag skickade ett mms till mannen och fick som svar: S*TAN!!!
När Martin kom hem rullade vi in den i vardagsrummet och lekte och studsade lite på den. Sen kom vi fram till att vi skall ha den i källaren tills det är dax för Hugo att själv kunna hoppa på den. Då stötte vi på ett problem, hur skall vi få ner den? Martin tog fram sin skruvmejsel och skruvade lite så den gick att vika på mitten och problemet var löst.
Denna gula studsmatta kommer vi ha mycket skoj med och den är faktiskt lite söt.
Stora hundar som tror de är små!
Conrad har väldigt mycket päls som måste borstas ibland, när vi tar tag i detta blir det en massa hår...
En givande kväll med Cf - teamet.
Med oss hade vi min mamma och Martins mamma o pappa. Jag tror det var givande även för dem.
Ser fram emot nästa träff i februari. Då en vuxen skall berätta hur det är att leva med Cf och hur hennes uppväxt har varit.
Äntligen!
Världens bästa man!
Jag har världens bästa man och Hugo världens bästa pappa!!!
Lund och Cf - teamet.
Idag var det dags för månadskontrollen nere i Lund hos Cf - teamet. Klockan nio började vi med att träffa teamets psykolog. Vi pratar om livet med cf i familjen och socialisering. De första åren skall man vara extra försiktig med att utsätta Hugo för smitta. Detta har inneburit att vi har fått tacka nej till kalas/fester, mammagrupper och shoppingturer till köpcentrar. Hur känner vi för detta? Visst det är ju inte roligt att få ringa och tacka nej till kalas men trösten är att Hugo inte bryr sig om detta i nuläget. Vi har förstående vänner! Detta gäller även shoppingturer, istället för att åka till köpcenter så åker vi till städerna då vi går in i omgångar i affärerna och lämnar vagnarna ute. Tack alla ni underbara vänner som ställer upp på detta, jag uppskattar detta mycket! Vi fikar utomhus, härligt o mysigt.
Mammagruppena får vänta...
Efter psykologen träffade vi dietisten, Hugo har nu tagit ett ordentligt kliv upp på viktkurvan och vägde idag 7070!
Träning med sjukgymnasten, Hugo var på toppen humör och allt flöt på med skoj o bus.
Läkaren o sjuksköterskan som var nöjda med vad vi gör här hemma, Lycka!
Ett stort tack till alla underbara människor i cf - teamet. Vi är så glada att ni finns o guidar oss rätt bland alla mediciner, mat o sjukgymnastik.
När vi sen kommer hem är hela familjen supertrötta, så då tar vi en liten tupplur :)
Hosta...
Varje gång Hugo hostar till stannar verkligheten upp ett par sekunder, lyssnar...
Tre morgnar i rad har han nu hostat och imorse hostade han mycket o länge. Tankarna flyger runt i raketfart, har han fått en infektion?, kommer han bli dålig nu?. Detta som man bara väntar på.
Både jag o Martin har blivit förkylningsjägare, kommer man till en ny plats kollar man av lokalen för att se om det är någon som ser sjuk ut. Jag vet, det är sjukligt men man är så orolig för att utsätta honom för onödig smitta. Kommer detta någonsin att försvinna från våra tankar.
Vi vet att han kommer få förkylningar, feber och infektioner precis som alla andra barn men hur kommer det utvecklas i komination med hans cf?
Det är så många frågor och funderingar som man undrar över men inte säkert vill veta svaren! Man hoppas och hoppas varje dag att det är en lindrig form av cf han har fått.
Vi älskar dig vår lille Hugoprins!!!
